söndag 3 maj 2009

Hur är det egentligen att vara ung i Sverige idag?

Vi hör mycket prat om alla krav som ställs på våra barn och ungdomar, samtidigt som det även pratas om att de är för lata och drömmer om ett lyxliv där de arbetar minimalt till en hög lön. Tar vi dom för givet och tror att de ska arbeta på som tidigare generationer, utan att egentligen förstå varför de ska lära sig saker eller arbeta? Är det då inte så att det är fel på samhället - är det barnen som skapar reglerna eller är det de vuxna?

Kommunikationen mellan generationerna har mer ovanlig än vanlig och vilka är det som har skapat det? Med en god kommunikation föds en förståelse och respekt, varför ändra på detta för att göra livet mer individualiserat? För är det inte egentligen det som har hänt - allt har blivit så otroligt individualiserat i vårt land och vår del av världen, där vi bara tänker på oss själva och den närmsta familjen som inte sträcker sig så långt längre. Vad hände med tillvaratagandet på äldres goda kunskaper, försvann det när tekniken utvecklades och barnen blev de mest uppdaterade? Är det tekniken som vår värld ska kretsa runt, där vi inte behöver prata med någon över en kopp te/kaffe.

Världen för unga idag är så mycket mindre, men är den lika spännande och lika förstånde som tidigare?

Häromdagen satt jag på en busshållplats, hade precis handlat mat och plockade upp paketet med vindruvor. Intill på bänken satte sig ett par pojkar i 11-12års åldern som samtalade med varandra om olika trix de kunde göra på scateboards rampen. Som lite drygt 10 år äldre förstod jag inte mycket av samtalet som jag tjuvlyssnade på. Jag kände hur de tittade på mina vindruvor i ögonvrån, vilket gjorde att jag frågade om de ville ha. Killen som satt närmst tittade storögt på mig och frågade "Är de giftiga?!", varpå jag svarade "Nej, då skulle inte jag äta dom". Jag kunde dock inte låta bli att tillägga "...men utanpå kan det finnas gift...i och med att de är besprutade." Killarna vågade knappt äta förrän de insåg vad jag menade med besprutningen. Jag satt sedan och funderade på hur det kunde komma sig att dessa pojkar var så oroliga för att jag ville förgifta dom, vad världen och samhället måste ha proppat dom fulla med konstiga saker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar